Robin Nupponen's blogg

Robin Nupponen's blogg

Sätter ord på tomheten

Samlade tankarSkapad av Robin Nupponen 02 jul, 2016 09:43
Trots att vi knappt har pratat på en vecka, finns det inget hellre jag vill göra. Men orden tar slut, tankarna står still och känslorna tar över.

Jag hatar inte dig. Jag älskar dig. Mer än jag någonsin har älskat en annan människa. Jag har inget annat än respekt för dig och den lycka du givit mig. Det jag är ledsen över är misslyckandet. Att jag inte kunde ge dig samma känsla resten av våra liv som jag känner för dig. Det gör så ont att veta att jag gjorde dig besviken när jag bara hade dig i min framtid. Att bo tillsammans, gifta sig, skaffa barn. Allt det är nu borta, och nu står mitt liv stilla. Allt det fanns, nu finns inget.

Och jag kan inte sluta tänka på vad som blev fel. Var det när jag blev arg på dig när du inte förtjänade det. När jag tittade i mobilen lite för mycket eller inte gav dig den uppmärksamhet som du ville ha. Jag ångrar allt det, men samtidigt är det en del av ett långt förhållande. Jag önskar bara att jag visste att det var nog för dig. Att det inte gick att fixa. Att du inte orkade kämpa mer. Att du ville säga de orden som nu ekar i mitt huvud den där dagen för en vecka sedan, och som gjorde att jag aldrig kommer få vaknar upp bredvid dig igen. Pussa dig. Säga att du är vacker.

Jag måste få ur mig det här, för det äter mig inifrån. Och trots det, så vet jag att det inte finns något som du kan säga som får mig att förstå. Ingen fråga jag kan ställa som kan rätta alla fel. För det är för sent och nu måste vi gå vidare. Det kommer ta lång tid. Kanske hela livet. För du var perfekt, även om vi inte var perfekta.

Vad som händer nu vet jag inte. Jag skulle kunna se att det är en ny start. Börja om. Men det vill jag inte. Du var mitt allt.

Jag hatar inte dig. Jag älskar dig.




  • Kommentarer(0)//blogg.r-nu.com/#post598

Dennis 30 år

Samlade tankarSkapad av Robin Nupponen 22 maj, 2014 13:04
Hur åren kan gå så fort kan jag bara inte förstå. Men det gör den och nu är du 30 år gammal och det är 20 år sedan du försvann. Ju äldre jag blir desto jobbigare är den här tiden. Inte bara för att det är en tom plats i hjärtat att vi inte kunde växa upp tillsammans eller att mina föräldrar mår så dåligt under den här tiden. Utan för att jag nu börjar förstå hur det måste kännas för dem att leva med sorgen efter dig.

Jag tänker mer och mer på när jag själv får barn. Att spendera hela sitt liv åt någon. Ta hand om, leka med, sova med. Och sen är det borta.

Här om dagen fick jag nästan panik när jag gick hem från tunnelbanan. Panik över att själv få barn och att jag vara livrädd att det här kanske kommer hända mig och mitt barn. Och trots att det inte finns på kartan än och barnet inte ens finns, så kände jag en sån stor sorg över tanken att förlora någon så viktig, för alltid.

Även om jag tänker mycket på Dennis just nu, så är det nog mina föräldrar jag tänker mer på. Hur starka dem var under den tiden och framförallt är idag. Att dem orkade hålla ihop och gå vidare med sina liv. De är verkligen mina största hjältar och inspirationer för att våga skaffa egna barn. Allt dem har gjort för mig ska jag göra för min familj och därmed försöka vara den bästa pappan som ett barn kan ha.

Jag älskar min familj över allt. Min mamma, min pappa och min bror. Som idag fyller 30 och finns alltid med mig.

Grattis Dennis.


  • Kommentarer(0)//blogg.r-nu.com/#post597

Bildkavalkad från New York 2013

Samlade tankarSkapad av Robin Nupponen 04 jan, 2014 16:28


  • Kommentarer(0)//blogg.r-nu.com/#post595

Piggar upp mig själv

Samlade tankarSkapad av Robin Nupponen 16 okt, 2013 21:09
Dane Cook piggar upp mig ikväll.


  • Kommentarer(0)//blogg.r-nu.com/#post592

Jag är då inget meteorolog...

Samlade tankarSkapad av Robin Nupponen 28 sep, 2013 10:06


  • Kommentarer(0)//blogg.r-nu.com/#post590

Inte mig själv

Samlade tankarSkapad av Robin Nupponen 16 sep, 2013 19:28
Det är nått med mig. Trots att inget egentligen har hänt eller är annorlunda från veckan innan så kan jag inte hjälpa att känna mig...arg. Hela tiden. Och då menar jag inte att jag går och tänker på nått som gör mig upprörd eller har ett hat mot någon specifik person. Jag är bara arg hela tiden och jag vet inte varför.

Idag på jobbet satt jag med massa härliga människor på lunchen och pratade som vanligt. Men istället för att njuta av stunden som jag brukar fanns det nått i mig som bara vill komma ut. En irritation. Här om dagen skällde jag i stort sett ut en kille som ringde från Nordea för att jag inte fick lån till en lägenhet. Visst jag var arg över det, men så som jag gjorde det har jag aldrig gjort innan. Jag skiter helt i om folk uppfattar mig som elak eller dryg och jag säger det jag tänker, och jag reflekterar inte på vad jag har sagt.

Varför är jag så arg? Är det nått i mig som har gått sönder eller är jag förändrad till det här?

Jag vill inte vara elak. Jag vill inte vara arg. Men just nu är jag inte mig själv.

  • Kommentarer(0)//blogg.r-nu.com/#post589

Den bitterljuva känslan

Samlade tankarSkapad av Robin Nupponen 29 jul, 2013 00:10
Efter en hel vecka på västkusten är jag nu tillbaka och det är en konstig känsla i kroppen som infinner sig. Har haft så jäkla kul med Hans, Lovisa och Maria. Liseberg var toppen, vädret perfekt ackompanjerat med en fantastisk utsikt över västkustens vackra skärgård och som innehöll många "kodak-moments".

Men jag känner nått annat också. Ångesten över saker som blev och uteblev. Ångesten av att jag måste ta tag i verkligheten. Som att flytta från min lägenhet om två månader. Att hitta ett nytt jobb. Att få ordning på det som inte riktigt har gått min väg den senaste tiden. Måste ta tag i allt det där men kan bara tänka på en sak. En person.

Och det blir inte bättre när jag tänker på vad jag ska hitta på om dagarna nu. Sommaren är snart slut, alla börjar jobba och själv sitter jag här klockan tio över tolv på en söndag och skriver blogginlägg, för att jag kan.

Men när jag tittar på alla mina bilder från den kommande veckan så ångrar jag ingenting. Det kunde inte ha blivit bättre. Eller jo, det KUNDE blivit bättre, men jag behöver inte att det skulle det. Det måste finnas kaos i det som är vackert. Och det finns det gott om där inne.

Sov gott.


  • Kommentarer(0)//blogg.r-nu.com/#post586
Nästa »